Förvirring i könsfabriken

För några år sedan var livet besvärligt och fyllt med bekymmer för mig som föreläsare och studierektor. Fabriken Johan Waara hade stora problem då det kom till att sätta samman föreläsningar. Nästan varje bild i mina presentationer innehöll han/hon och det var tydligt att ett viktigt verktyg saknades. Samma problem uppstod inom organisationer där jag i och för sig kunde säga administratören och läraren, men jag gick ofta bort mig. Då jag inte kände till det biologiska könet på vederbörande sa jag han om studierektorer och professorer samt hon om adjunkter och administratörer. Sen sa det BOOM och något geni levererade det geniala kugghjulet hen. Trots att detta briljanta ord förenklar vardagen för mig och många andra så tycks det provocera och jag kan inte annat än tro att det beror på ett missförstånd samt ett antal närliggande psykologiska mekanismer. För det första så knyter detta intimt till rigida versus flexibla kognitiva tankemönster. En del har helt enkelt svårare för anpassning och då blir all förändring jobbig. Vidare så kopplar detta till skuld och skam eftersom man ju skulle kunna säga fel och därmed framstå som mindre vetande. Ytterligare en sak är rädsla, för tänk om någon skulle vilja vara hen. Avslutningsvis så skapar allt detta stress för de som är rädda för att göra fel. Sammantaget så leder ovan delar till att man hamnar i affekt och då blir anfall bästa försvar. Så istället för förenkling av arbetet i fabrikerna så påbörjas en debatt där min uppfattning är att de allra flesta på båda sidorna inte riktigt pratar om samma sak, därav missförståndet. Förslagsvis så bör henförespråkarna nu inse att detta kan vara krångligt för en eller flera personer och då bör man hjälpa till. De som är henmotståndare bör fundera på vad syftet är med hen och sedan jobba med sig själv samt inse att det inget gör om man säger fel.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln