Får man inte säga vad man vill längre!

Släkten är ju som bekant värst, så även min. För ett antal år sedan slängde en släkting till mig ur sig "den där negern i Vita Huset" i samband med en politisk diskussion runt middagsbordet. Uttalandet slutade i ett praktfullt gräl och vi skiljdes åt som ovänner. Tyvärr kan det låta så här lite överallt vilket gör att det känns ännu mer angeläget att säga ifrån. Någon som läser detta kanske tänker att ”jag säger ju neger bara för att personen är svart och menar inget mer eller något illa”. Ett sådant resonemang bär dock med sig flera inbyggda felaktigheter och snedvridna föreställningar. För det första så visar resonemanget på bristande historiekunskaper och personer som resonerar så bör genast läsa på om ordets skamfilade historia. Vidare är det fullkomligt irrelevant att påpeka någons hudfärg då man talar om dennes ämbete. Att uttrycka sig nedvärderande och grupperande är dessutom ett effektivt sätt att avhumanisera minoriteter.  Om vi flyttar fokus för en stund så är det få som tycker att det är okej att barn gör sig roliga över någons hårfärg på en skolgård (”Nu är det brandlarmets tur!"). Jag vågar påstå att de flesta skriver under på de inte vill att barn ska mobba varandra eller att de ska uttrycka sig kränkande mot varandra. Tyvärr så är det enklare att ha en åsikt än att leva som man lär och praktisera de beteenden som är i linje med ens ståndpunkt. Den senaste tidens debatt är enligt min mening helt skev då vita medelålders män känner sig kränkta över att de inte får säga vad de vill. Att vi ur ett historiskt perspektiv har uttryckt oss dumt, nedvärderande och grupperande är ingen ursäkt 2014. Det har alltid varit, är idag och kommer alltid vara mottagaren som avgör vad som är kränkande och inte. Den rödhårige på skolgården är den som avgör om ”brandlarm” är kränkande eller inte. Den eller de som uttrycker sig så kan absolut hävda att de inget illa menade, men det är inte dessa individer om avgör frågan. Självfallet ”får” man säga vad man vill i en demokrati, men man bör vara medveten om ordens betydelse och mottagarens reaktion. Låt valåret 2014 bli året då vi börjar ta ansvar för vilka ord vi använder och året då vi både vid middagsbordet och i den offentliga debatten förstår att kommunikation innefattar både en sändare och en mottagare.

Kommentera gärna

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv