Det är inte jag, det är ni

Trots att jag aldrig träffat någon som sagt att hen röstar på Sverigedemokraterna så gör jag nu slut med 13 % av befolkningen. Jag tror inte jag pallar dialog och kommunikation och jag är osäker på om SD-gänget förtjänar min dyrbara tid. Anledningen är också att jag till skillnad från exempelvis Zoran inte kan hantera mig själv då någon är ett mentalt kalhygge och argumenterar som en 2-åring. Vidare så lever jag mitt liv på ett sätt som ger att jag i mitt jobb och i mitt privata liv aldrig kommer i närheten av människor som ger uttryck för SD-åsikter vilket ger att detta bör bli ganska smärtfritt. För mig är SD-anhängare gåtor och jag kommer nog aldrig riktigt förstå dem. Visst kan jag någonstans förstå frustrationen och förvirringen hos en 18-åring från en mindre ort som är arg på allt och som kanske har svårt att se något ljus i framtiden alls. Men hur skall jag förstå alla de andra? Då det gäller det där med att göra slut så skulle jag vilja ge SD-delen av befolkningen ”det är inte ni, det är jag”-rutinen men tyvärr så kan jag inte göra det, utan det här är helt ert fel. 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln