Kategoriseringens förbannelse

För både människor och djur så är kategorisering nödvändig för överlevnad det har neuro-, social-, personlighet -och kognitionspsykologin många gånger slagit fast. Vi ordnar vår omvärld vilket på många sätt förenklar vardagen och det har evolutionärt gissningsvis varit en förutsättning för överlevnad (ätliga bär vs gifta bär). Så även små barn försöker ordna sitt liv i pojkar/flickor, 5-/9-åringar, sommar-/vinterlekar, grönt/gult m.m. och de kan redan i unga år bli förvirrade då något/någon inte passar in. Det ironiska är att även vuxna tycks störas något fruktansvärt då kategorierna rubbas och/eller förskjuts. I vissa fall tar sig detta hemska uttryck i form av våldshandlingar och hat då affekterna hos individen går på högvarv. Hur fruktansvärt jobbigt måste det inte vara för de individer som inte kan kategorisera vem som är man/kvinna, för jämställdhet men inte feminist, troende/icke troende, hetero-/homo-/asexuell, höger/vänster osv. Det är förstås självklart att dessa individer måste gå i taket då omvärld inte ser ut så som de skulle önska (obs ironi). Är det då möjligt att komma runt denna nedärvda viktiga förmåga som vi besitter? Det är det absolut, hjärna är en fantastisk konstruktion som klarar massor med komplicerade tankevändningar men det krävs lite eget arbete samt att överbygga sitt eget motstånd för att inte fastna i kategoriseringens förbannelse. 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln