Löparnarkoman

Överallt ser vi dem, löparnarkomanerna, och nu är även jag sedan en tid tillbaks hårt drabbad. Många tänker säkert att detta är något som det bara är att sluta med, men så enkelt är det absolut inte. Har en väl börjat så är det sjukt svårt att sluta. Det börjar ofta helt oskyldigt med några raska promenader men ganska snart så passeras parkbänkar i en allt snabbare hastighet. För oss drabbade så slår detta mot andra intressen, arbete, vänner och familj. Jag kan tillexempel inte ta hissen utan att tänka att jag därmed missade viktig träning. Gamla intressen så som kraftig berusning och uppesittarkvällar får stå tillbaks för mitt missbruk. De sociala förstärkarna är självfallet förödande och girigt så suger jag i mig av påhejningar via sociala medier samt i det verkliga livet. Som inte detta vore nog så påverkas hela vår hjärnas belöningssystem och vi är inom kort slavar under vårt eget rus. Precis som många andra så har jag rasat i vikt och kläderna hänger och slänger som trasor runt min beniga kropp. Just nu så kan jag endast hoppas på en svårare skada för annars så vete fan vart detta tar vägen. Jag manar till gemensam kamp mot vår tids svåraste drog och ser gärna ett antal stödgalor i tv inom kort. HJÄLP MIG JAG ÄR LÖPARNARKOMAN!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln