2013 > 12

Släkten är ju som bekant värst, så även min. För ett antal år sedan slängde en släkting till mig ur sig "den där negern i Vita Huset" i samband med en politisk diskussion runt middagsbordet. Uttalandet slutade i ett praktfullt gräl och vi skiljdes åt som ovänner. Tyvärr kan det låta så här lite överallt vilket gör att det känns ännu mer angeläget att säga ifrån. Någon som läser detta kanske tänker att ”jag säger ju neger bara för att personen är svart och menar inget mer eller något illa”. Ett sådant resonemang bär dock med sig flera inbyggda felaktigheter och snedvridna föreställningar. För det första så visar resonemanget på bristande historiekunskaper och personer som resonerar så bör genast läsa på om ordets skamfilade historia. Vidare är det fullkomligt irrelevant att påpeka någons hudfärg då man talar om dennes ämbete. Att uttrycka sig nedvärderande och grupperande är dessutom ett effektivt sätt att avhumanisera minoriteter.  Om vi flyttar fokus för en stund så är det få som tycker att det är okej att barn gör sig roliga över någons hårfärg på en skolgård (”Nu är det brandlarmets tur!"). Jag vågar påstå att de flesta skriver under på de inte vill att barn ska mobba varandra eller att de ska uttrycka sig kränkande mot varandra. Tyvärr så är det enklare att ha en åsikt än att leva som man lär och praktisera de beteenden som är i linje med ens ståndpunkt. Den senaste tidens debatt är enligt min mening helt skev då vita medelålders män känner sig kränkta över att de inte får säga vad de vill. Att vi ur ett historiskt perspektiv har uttryckt oss dumt, nedvärderande och grupperande är ingen ursäkt 2014. Det har alltid varit, är idag och kommer alltid vara mottagaren som avgör vad som är kränkande och inte. Den rödhårige på skolgården är den som avgör om ”brandlarm” är kränkande eller inte. Den eller de som uttrycker sig så kan absolut hävda att de inget illa menade, men det är inte dessa individer om avgör frågan. Självfallet ”får” man säga vad man vill i en demokrati, men man bör vara medveten om ordens betydelse och mottagarens reaktion. Låt valåret 2014 bli året då vi börjar ta ansvar för vilka ord vi använder och året då vi både vid middagsbordet och i den offentliga debatten förstår att kommunikation innefattar både en sändare och en mottagare.

Läs hela inlägget »

För mig blir livet så sjukt mycket enklare om jag får kategorisera och etikettera min omvärld. Likt många andra så blir min förvirring i det närmaste total då jag upptäcker att en person eller företeelse har flera sidor. När jag var liten så matades jag med beskrivningen att Konsum var skit och att ICA var guld vilket resulterade i att någon i min närhet vägrade ha sina smörgåsar inslagna i folie från just kooperativet. Denna förenkling hjälpte mig som barn givetvis att dela upp världen i bra och dåligt, rätt och fel, sant och falskt samt ont och gott. Barn använder sig av dessa förenklingar och är hjälpta av dem då deras kognitiva förmåga inte är fullt utvecklad. Några som beter sig som barn är media, de älskar nämligen dramaturgin där någon är plus och någon annan är minus. Ett närliggande exempel är Lambertz som under många år inte kunde göra något fel och som nu, enligt media, är galen. Om vi så bara för en kort stund göra antagandet att vissa saker han säger inte är galna. Vi vet att domstolarna dömde utifrån att den åtalade, experter, åklagare och försvarare bedyrade Sture Bergvalls (då Thomas Qvicks) skuld. Om Lambertz nu säger att det inte är någon rättsskandal och med det menar att domstolen inte har gjort något fel så kanske han har rätt. Men om han har rätt eller inte lyssnar vi inte till eftersom den före detta justitiekanslern börjar gå loss på uppenbart fabricerade bevis m.m., vilket ger att vi tänker att han måste vara galen. Lambertz blir då Konsum och ingen vill använda hans folie då allt han säger är skit. Vi borde helt enkelt försöka dela upp ämnen och beteenden för att på så vis kunna bedöma så väl mikro- som makronivå. Vi skulle då kunna se att psykologer, utredare, psykiatriker, åklagare, vårdare, terapeuter, försvarsadvokater, poliser, journalister mfl har gjort fel och kanske så skulle vi kunna sluta oss till att domstolen inte gjorde något fel. Med samma metodik och kritiska förhållningssätt så kan vi självfallet komma fram till helt andra slutsatser. Om vi alltså analyserar allt del för del så kommer vi till slut även att ha en bättre bild av helheten. Det gäller alltså att våga släppa sargen och kliva utanför sina kategoriseringar och etiketteringar för att kunna skilja ut det som är rätt från det som är fel.

Läs hela inlägget »

För några år sedan var livet besvärligt och fyllt med bekymmer för mig som föreläsare och studierektor. Fabriken Johan Waara hade stora problem då det kom till att sätta samman föreläsningar. Nästan varje bild i mina presentationer innehöll han/hon och det var tydligt att ett viktigt verktyg saknades. Samma problem uppstod inom organisationer där jag i och för sig kunde säga administratören och läraren, men jag gick ofta bort mig. Då jag inte kände till det biologiska könet på vederbörande sa jag han om studierektorer och professorer samt hon om adjunkter och administratörer. Sen sa det BOOM och något geni levererade det geniala kugghjulet hen. Trots att detta briljanta ord förenklar vardagen för mig och många andra så tycks det provocera och jag kan inte annat än tro att det beror på ett missförstånd samt ett antal närliggande psykologiska mekanismer. För det första så knyter detta intimt till rigida versus flexibla kognitiva tankemönster. En del har helt enkelt svårare för anpassning och då blir all förändring jobbig. Vidare så kopplar detta till skuld och skam eftersom man ju skulle kunna säga fel och därmed framstå som mindre vetande. Ytterligare en sak är rädsla, för tänk om någon skulle vilja vara hen. Avslutningsvis så skapar allt detta stress för de som är rädda för att göra fel. Sammantaget så leder ovan delar till att man hamnar i affekt och då blir anfall bästa försvar. Så istället för förenkling av arbetet i fabrikerna så påbörjas en debatt där min uppfattning är att de allra flesta på båda sidorna inte riktigt pratar om samma sak, därav missförståndet. Förslagsvis så bör henförespråkarna nu inse att detta kan vara krångligt för en eller flera personer och då bör man hjälpa till. De som är henmotståndare bör fundera på vad syftet är med hen och sedan jobba med sig själv samt inse att det inget gör om man säger fel.

Läs hela inlägget »
Då man skall diskutera ett begrepp så bör man först operationalisera vad begreppet betyder och innebär. Integration betyder enligt NE, nationalencyklopedin, "en process där skilda enheter förenas". Låt oss då för en stund titta på ett närliggande lyckat exempel på integration. Under förra veckan drog luciatågen fram genom landet. Jag hade förmånen att kunna titta på både min sons och dotters tåg. På sonens dagis var flera karaktärer representerade så som lucior, tärnor, tomtar, stjärngossar och pepparkaksgubbar, men också andra karaktärer så som
Blixten McQueen. Alla karaktärer fick lika mycket applåder då de gick ut och ingen hade annat än en positiv inställning efteråt. Här har vi alltså en lyckad integration mellan en försvenskad italiensk tradition och bland annat Disney. Hade dock en eller flera höjt rösten om att endast
vissa karaktärer som funnits med länge (dvs några få årtionden) får vara med så handlar det inte om integration utan om en påtvingad anpassning där den ena parten dikterar vad som gäller. Samma problem hade givetvis uppstått om Disneyanhängarna krävt att ingen får vara tomte. Integrationen kommer vid ovan påtvingade anpassningar att misslyckas då integration ju
handlar om processen där skilda enheter förenas. Nästa gång en eller flera parter pratar om integration så bör vi alla vara noga med att lyssna på vad de egentligen pratar om.
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter