Det som nu händer inom svenska akademien är på inget sätt konstigt och oväntat givet psykologiska mekanismer. En organisation som har en struktur likt akademiens kommer förr eller senare att braka under sitt eget tryck. På nästan alla nivåer så var detta predicerabart och anledningen till att det inte spårat ur för länge sedan är den tystnadskultur som akademien fått hjälp med via förgreningar i samhället olika skick. Alla de enskilda journalister samt mediahus som trots allt har försökt sig på granskning skall självfallet ha all heder av detta. Det finns såklart en anledning till att vi idag aldrig skulle ge en organisation de förlegade ramar som akademien har. Men dessa kunskaper hade inte Gustav III och folk i hans närhet, så de får ses som ursäktade.
 
Det som hänt är att prominenta personer under århundranden har arbetat upp ett fantastiskt varumärke med en strålande betingning. Associationen till detta varumärke ger dig inflytande samt stärker ditt personliga varumärke vilket blir ett psykologiskt gift. Problemet är att ingen kan hantera det psykologiska giftet och du hamnar väldigt snart i en form av kulturell diktatur. Giftet är berusande och löften om livslång tillgång sätter rimliga ramar ur spel. Vidare så har organisationen skapat normer avseende vissa beteenden och dessa får ingen rucka på. Psykologiska likheter med andra diktaturer låter sig lätt göras utan större ansträngning.
 
Hur giftet påverkar kan lätt förklaras med olika delar inom psykologin så som socialpsykologin, behaviorismen, gruppsykologin samt angränsning till vissa kliniska diagnoser. Personerna inom akademien eller de i dess närhet är oerhört förstärkta i sina beteenden och de som inte håller måttet eller har för aparta beteenden bestraffas hårt. Grupptänkande och kotterier samt egna kognitiva förklaringsmodeller för att försvara vansinnigheter kommer som ett brev på posten.
 
Alla varumärken och personer har en önskan om en viss betingning kring sig. Den betingning som akademien tidigare haft har nu rubbats ordentligt och ännu värre är de för de enskilda ledamöterna. Betingningen kring tex Horace Engdahl just nu är ju på botten och han borde lyssna till kapten Hallgren som sa ”står du i skiten så stå still!”. Allt sammantaget så måste det nu till radikala organisatoriska förändringar och då inte att en handfull av de aderton sitter i en ring på golvet och rullar en boll mellan sig eller att de läser ”Omgiven av idioter”. Nya beteenden måste också bli förstärkta vilket förmodligen också kommer ge att vissa ej längre är lämpade för uppdraget. Lyckas organisationen med detta så har det snart arbetat bort den kulturella diktaturen. 

Det är möjligen meningslöst att ytterligare en person ger sig på den där målarboken för vuxna, men den symboliserar något mycket viktigt som jag tidigare har vidrört (LÄS). Vid en första anblick så kan någon säga att det är ju lite kul att leka med färgerna under en middag hemma med vänner. Men ganska snart sätter sig denna lek och helt plötsligt så pratar folk på jobbet om att någon är blå och att någon annan är gul. Återigen kan man fråga sig om detta verkligen är så farligt. Och nej det är det inte om man gör det som ett skämt, för det är precis vad detta skall behandlas som, nämligen ett skämt eller kanske ett sällskapsspel om ni så vill. Precis som den oäkta släktningen testet Myers Briggs så är detta inget som skall användas vid organisationsförändring eller i utvecklingen av människor inom en organisation och absolut inte vid ohälsa eller dåligt mående. Det finns inget som helst stöd för denna modell och en köpare av utvecklingsprodukter skall få en väl beprövad produkt där man har mätt och kontrollerat effekterna. Köparen har också rätt att få ärliga svar kring just vilket forskningsstöd en produkt har.
 
I ljuset av den ohälsa och höga stress som präglar många personers arbetsliv så skulle jag vilja gå så långt att säga att detta är oetiskt. Det kanske inte är att jämföra med kristaller för att bota cancer eller handpåläggning för att lindra ångest. Men kvacksalveri inom området organisationsutveckling påverkar människors liv långt mycket mer än vad många kanske förstår. Det används runt om i vårt avlånga land en rad mycket tveksamma modeller som säger sig hjälpa vilket ger att den enskilde samt organisationen sätter stora förhoppningar till dessa. Man hoppas må och fungera bättre på både individ och gruppnivå. Inte nog med det så omsätter målarboken och många andra oseriösa modeller enorma pengar och det är såklart det som ger att detta är något som snarare växer än minskar.
 
Avslutningsvis så kan man fundera kring varför modeller som har forskningsstöd inte får lika stort genomslag. Sanningen är att riktiga modeller för att utveckla och förändra beteenden inte är lika lekfulla och sexiga. De kan dessutom vara jobbiga, kräver motivation och att man jobbar långsiktigt. Ett beteende förändras inte under timmar eller dagar och knappt ens under veckor utan under månader och år. Vidare så kräver modellerna hög kompetens hos den som erbjuder dem. Dessa personer måste vara välutbildade inom psykologi och inte minst inom det stora området arbets- och organisationspsykologi. Så nästa gång någon vill leka med målarboken så gör gärna det om ni vill men inte om ni önskar förbättra arbetsmiljön, utveckla en medarbetare, förbättra organisationen eller leda en chef i rätt riktning.
 

LÄS DEN HÄR!

Vid arbete med människor skall den sociala kontexten runt en individ alltid vägas in, utredas och analyseras om man önskar göra en bra kartläggning samt också sjösätta lämpliga beteendeförändringar. Med det sagt så skall denna del ses om en av flera och oftast inte den viktigaste. Man kan gå fel om fokus ligger allt för mycket på denna del och detta blir tydligt vid exempelvis psykisk ohälsa där ju den primära anledningen till uppkomsten är biologisk. Den som utreder och behandlar med ett nätverksfokus för ögonen hamnar alltså fel i sin analys samt det efterföljande åtgärdsprogrammet vilket självfallet ger att utfallet inte blir som önskat. Anledningen till att det blir fel är att man letar hos föräldrar, partners, släktingar, kollegor, vänner etc för att hitta roten till problemet och därmed skjuta in riktade åtgärder mot dessa sociala förstärkare. Det är inte primärt här roten till problemen finns och de ger att såväl analys som åtgärdsprogram blir fel. Roten till olika problem ligger precis som det står ovan i framförallt biologiska markörer, men det är självfallet viktigt att se till att det sociala nätverket och miljön runt en individ påverkar hur dessa tar sig uttryck. En ytterligare dimension är då två biologiska föräldrar som själva lider av psykisk ohälsa bor tillsammans med sina barn som dels delar det biologiska arvet samt den dagliga miljön. Dessa föräldrar orkar inte med en rimlig mängd engagemang samt har förmodligen dålig kontroll på situationen givet sitt eget mående. I ett sådant fall blir såväl analysen som det efterföljande förändringsarbete komplicerat och svårt. För att lyckas kommer det med största sannolikhet krävas insatser för såväl den vuxne som för barnet.
 
För att förtydliga ovan kan vi ta ett exempel där du utreder och arbetar med en 16-åring som röker cannabis någon gång i veckan. Önskar du göra detta stringent och få bästa möjliga resultat så måste du vara noga i din analys avseende vad detta rökandet fyller för funktion. En del i detta är till att börja med det juridiska problem som uppstår. Dvs man får inte röka cannabis och det anses extra allvarligt om unga människor gör det. Med anledning av denna syn så kan myndigheter av olika slag lite för snabbt tillskriva detta användande rubriker så som riskbruk och missbruk. Utifrån den forskning som finns kring motivationsarbete (MI) så uppstår här så kallade etiketterings- och fokuseringsfällor där behandlaren har fel fokus. Om vi dock bortser från dessa motivations och juridiska bekymmer så måste vi primärt se till om det finns psykisk ohälsa som ligger till grund för användandet. Rökandet kan precis som alkoholförtäring fungera som ångestdämpande, få depressionssymtom att lindras alternativt vara en form av självskada. Skulle vår utredning visa att det förhåller sig på det viset så måste vi fokusera all vår kraft på att jobba med de ohälsoproblem som vår analys pekat ut. Vi kommer få en förhållandevis snabb effekt där rökning minskar i samma takt som personens psykiska ohälsa förbättras. I detta arbete kommer fokus på familj och nätverk vara sekundärt och allt fokus läggs på att arbeta med den eventuella diagnosen. Det betyder inte att man helt struntar i nätverket och familjen men dessa delar används primärt för att jobba med förbättringen och förstärka nya beteenden. Förbättringsarbete kan gå långsammare om det så som ovan beskrivits finns psykisk ohälsa även hos föräldrarna och då måste även de få behandling. Nu är det inte alls så att alla 16-åringar som röker cannabis eller dricker alkohol på helgerna gör detta för att de mår psykiskt dåligt. Då måste vi gå tillbaka till vår analys och se till vilka konsekvenser rökandet har för denna ungdom. Först då vi tydligt vet det så kan vi jobba vidare och strukturerat.
 
Ovan delar är inte unikt för en gruppering av människor och samma gäller såväl inom en familj som inom en annan organisation av individer. Självfallet finns det en sak i en familj som spökar lite extra och det är den emotionella betingningen och inlärningshistoriken. Många vårdnadshavare har svårt med just den emotionella balansen och då uppstår inte sällan curling av olika slag. Andrar klarar inte balansen och ansvaret pga sitt eget dåliga mående, men dessa båda delar får jag återkomma till. Med detta sagt önskar jag att alla nu tar och lägger krutet på rätt saker vid utredningar och behandling så att fokus hamnar rätt och utfallet blir optimalt. För att göra detta är det viktigt att komma ihåg att det biologiska arvet är primärt med att det lever i samexistens med miljön. 

I många olika forum infinner sig styggelsen att beskriva mellanmänskliga relationer i ”flummiga” termer och vi vill helst nästan se det som något magiskt. Om vi har den synen blir det också betydligt svårare att arbeta med hur människor påverkar varandra. Lite extra flummigt blir det då kommer till att analysera familjer och hur vi skall se på just dessa sammanslutningar av individer. Synen på familjen präglas inte sällan av anekdotisk evidens, politik, kärnfamiljtänk, religion, normativitet, värderingar och allt detta är självfallet dåligt grundat i forskning. Denna syn kan ni stötta på i kontakten med skola, BUP, socialtjänst, familjer och faktiskt även vid universiteten. Någon säger kanske att man inte kan forska på allt och det finns massor vi inte vet. Så är det såklart, men vi vet trots allt massor och vi måste ordentligt ta reda på vad denna kunskapsbank pekar ut för riktning. Den som arbetar med just familjer kan få lite av en uppförsbacke eftersom de ovetenskapliga tankarna och teorierna inte visar de bästa vägarna för att hjälpa och har lågt instruktionsvärde. Tittar vi evolutionärt på familjen så är den ju primärt där för att hjälpa vår avkomma eftersom ju människan inte funkar själv utan nätverk förens att den uppnått en förhållandevis hög ålder, till skillnad från många andra djur. Detta är ju även en vedertagen förklaringsmodell till monogamin skall tilläggas. Det betyder såklart inte att vi kanske skulle ha ett ännu bättre och tryggare nätverk för avkomman om vi jobbade i flock, men det får bli en annan bloggpost.
 
Inom organisationer påverkas kontakten mellan människor av ett system där kontexten (miljön om du så vill), biologin samt beteenden är vad som påverkar oss. Dessa tre skall inte se som separata utan exempelvis så påverkas våra beteenden av de biologiska förutsättningar som vi har med oss. En viktig grundregel är att mina beteenden är andras miljö och andras beteenden är min. Självfallet påverkar även interaktionen med miljön våra beteenden så som kontorslandskap, vårt hem, skogen, det lilla torget, fjällen, klätterträdet, fotbollsplanen osv. För att verkligen kunna förstå en organisation av människor måste man givet ovan besitta gedigen kunskap avseende psykologi och mänskliga beteenden. I en organisation så påverkar ju även emotioner hur vi hanterar uppkomna situationer samt hur vi bedömer andra. Det går väldigt fort för en betingning att uppstå kring en individ och ibland är denna betingning positiv, ibland neutral och i andra sammanhang negativ. Samtliga av dessa variabler ger att organisationen är svår att analysera och förändra, men det går.
 
För att då återknyta till rubriken så är den kanske mest komplicerade organisationen familjen. Här finns det massor med komplicerade beteendemönster att ta hänsyn till. Det handlar mycket om emotioner och en inlärningshistorik som går tillbaks till det att familjen formades. För att förstå dessa komplicerade system måste vi gå till forskning inom utvecklings-, kognitions-, social-, neuro- och gruppsykologi. Vi bör även ha bra kunskaper kring interaktionen mellan människa och miljö då den självfallet också påverkar familjen avsevärt. Till sist så handlar det om att ha omfattande kunskaper kring KBT för att kunna hjälpa och förändra framåt. Det som har varit, har varit och det kan vi inte förändra, vi kan däremot arbeta strukturerat och göra imorgon lite bättre än idag. Med hjälp av tillämpad beteendeanalys kan vi först förstå hur var och en av familjemedlemmarna ser på den nuvarande situationen och sedan kan vi träffa allesammans för att se hur dessa analyser interagerar med varandra. Sedan skjuter vi baserat på vår analys in lämpliga insatser och åtgärder så som exponering, beteendeaktivering, strukturerade övningar, lära ut aktivt lyssnande, missbruksbehandling osv. Vi måste också aktivit jobba med undvikanden, säkerhets- och uppskjutandebeteenden samt se till vilka över- och underskott som finns på individnivå och inom gruppen. Finns det dessutom psykisk ohälsa så kan vi behöva behandla denna för den individ som inte mår bra. Jobbar vi utifrån dessa tekniker kommer vi snabbt framåt och undviker också det som Miller och Rollnick inom MI beskriver som klanderfällan. Denna fälla handlar om att vi klandrar den som är i behov av hjälp baserat på deras tidigare beteenden och/eller vad den inte klarar just nu. Så om du önskar jobba med familjer och hjälpa dessa så är det viktigt att du förstår att familjen är en komplicerad organisation. 

Vi matas nästa dagligen med larmrapporter avseende stress och utmattning. Siffrorna är tyvärr nedslående då trenden är tydlig, vi stressar mer och mår allt sämre av den. Politiker och myndigheter gör allt de kan för att påverka och mycket handlar då om vad företag, organisationer och arbetsgivare kan göra för att påverka arbetsmiljön. Detta är självfallet bra och det är viktigt att människor oavsett yrke har en arbetsbelastning som är möjlig att hantera samt att vi klarar av de uppgifter som sätts i händerna på oss.
 
Jag vill dock slå ett slag för att alla de stressorer som inte är kopplade till arbetet. Det handlar om den ständiga jakten på att ha fint hemma, hålla koll på sin kropp, skicka sina barn på 24 aktiviteter i veckan samt att inte känna skam för att servera falukorv och stuvande makaroner. Denna jakt ger att vi alla sliter ut oss minst lika mycket under de timmar på dygnet som kallas vår fritid. Vidare så är det inte konstigt att kvinnor slits hårdare och oftare blir utmattade då de på gruppnivå tar ett större ansvar för att det ständigt skall finnas en skål med färska limefrukter på bordet i vardagsrummet.
 
För att kunna hantera våra stressorer så måste vi våga skära ner och jobba med acceptans för att mycket runt omkring oss får vara på en okej nivå. Det handlar om att ta ner ambitionsnivån avseende många olika delar och faktiskt kunna vara nöjd även om det är lite skit i hörnet. Gör vi inte detta blir vår fritid ingen fri tid utan vi belastar oss då på alla fronter och till slut stirrar vi in i vägen och orkar inget. På sikt leder detta till deaktivering och tyvärr i många fall en lång sjukskrivning. Så samtidigt som arbetsgivaren arbetar med arbetsmiljön så tar vi krafttag själva för att göra mycket mindre än det vi gjort tidigare. Detta är inte lätt då den bästa prediktorn för framtida beteenden är tidigare beteenden, men det fina med beteenden är att de är möjliga att förändra. Med detta önskar jag er lycka till avseende era beteendeförändringar och hoppas att ni mår bättre imorgon än ni gjorde igår!