2016 > 10

Med jämna mellanrum så är debatten om pornografi och sexualitet en het potatis i media. Denna gång började debatten i DN och fortsatte sedan ut i sociala medier men också i AB för att sedan få svar i GP. Även Sveriges radio P1 hoppade på tåget och drog igång en debatt kring ämnet. Att debatten är heteronormativ tror jag inte ens att jag behöver kommentera. Det intressanta är att, som så ofta tidigare, tar debatten från båda håll sitt avstamp i ett tyckande snarare än i forskningen. Detta är på inget sätt unikt för pornografidiskussionerna utan samma forskningsbefriade diskussioner förs exempelvis kring betyg och läxor i skolan eller vilket åtgärdspaket ett företag skall köpa in för att fungera bättre.
 
Jag har sedan 90-talet med en dåres envishet försökt att få inblandade att bestämma sig för vilken del av pornografin som skall debatteras. A) produktionen, B) produkten eller C) konsumtionen/konsumenterna (läs mer). Vi bör alltså utvärdera, utreda och forska på ovan delar separat samt sedan se om de korrelerar på ett eller flera sätt. Vad som ofta sker är att någon exempelvis drar en slutsats om B) för att trycka till C). Detta är direkt ohederligt och gör att diskussionerna ofta blir högaffektiva med resultatet att vi inte kommer någonstans.
 
Denna gång tog DN-författarna i lite extra avseende två delar. De påtalade att pornografi inte är sex och att små barn exponeras för utbudet. Som exempel på det förstnämnda användes djupa avsugningar för att måla en bild av produkten. Dessa djupa avsugningar blev populära under 70-talet då till och med en film fick ge namn åt tekniken. Att använda brösttoner om denna teknik eller andra tekniker är att sparka på och sätta sig över hur människor har sex med sin/-a partner/-s. Sex där en eller flera parter inte är med på det som sker eller känner att hen inte kan/törs säga ifrån är aldrig okej och den diskussionen bör vi ta med såväl barn som vuxna. Angående barns exponering så är det ju knappast ett fenomen som är nytt för i år eller ens de senaste åren. Då jag var 8 år 1982 (obs anekdotisk bevisföring) så konsumerade alla barn, oavsett kön, i det kvarter jag bodde pornografi även om det då handlade om stillbilder i tidningar. När vi sedan blev påkomna så pratade vuxenvärlden med oss om vad vi tittat på samt lämpligheten i att vi tittade på dessa bilder. På samma vis så höll vuxenvärlden oss borta från våldsamma filmer eller annat som kunde var olämpligt för oss små.
 
Jag skulle önska mer forskning på området och då inte bara avseende sexualförbrytare eller pornografi – och sexmissbrukare utan ännu mer kring om pornografi påverkar hen på gatan och i så fall hur. Vi måste också fundera på vad ett utfallsmått skall vara så att vi vet vad vi pratar om. Tänk om forskningen skulle visa att vi har bättre sex nu än förr och att detta kan tillskrivas pornografins utbredning. Tänk om studierna visar att filmerna där professionella ligger framför kameran är en utmärkt krydda i en relation och också en tröst för den ensamme. Tänk om studierna visar att vi kan bli upphetsade av en teknik men ändå inte använda oss av den (lite som när vi tittar på en våldsam film och tycker den är spännande men ändå inte går ner på stan och leker 007). Tänk om studierna skulle visa att vi har mer jämlikt sex idag än tidigare och att detta kan tillskrivas pornografin. Tänk om studierna skulle visa att vi lärt oss fler tekniker via pornografin vilket givit att vi kan tillfredsställa vår partner bättre (lite som Kama Sutra).
 
Sedan får vi aldrig blunda för resultatet av de studier vi genomför utan måste redovisa dessa öppet och ärligt. För på samma vis som ovan så skulle studierna kunna visa att vi blir helt dumma i huvudet av pornografin, att det är skadligt för barn och då måste vi ärligt också ta den debatten. Avslutningsvis så måste vi fundera på vad i samhället vi skall förbjuda och hur det skall gå till. Men det skulle alltså kunna vara så att pornografi inte alls är farligt bara för att de stod i DN.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter