2014 > 10

Inom inlärningspsykologin så pratar man ofta om relationen mellan instruktion och modell.  Denna relation är komplicerad inte minst då det kommer till exempelvis. barnuppfostran. Nästa alla föräldrar har någon gång skrikit åt sina barn att de skall sluta skrika, vilket såklart blir sjukt märkligt för barnet. Några som verkligen får brottas med denna relation i sin profession är politiker som gärna vill trumma in hur medborgare skall bete sig och som därmed måste föregå med gott exempel. Det är självfallet fullkomligt omöjligt att bli politiker och att inte ha med sig lite skit i olika hörn från det civila livet. I händelse av att jag ämnade skola om och bli politiker så skulle jag till TT få börja med att skicka en lista lika lång som tomtens totala julklappslista med förklaringar av mina tidigare ageranden. Vad jag försöker säga är att vi varken kan eller ska förvänta oss att politiker skiljer sig särskilt mycket från oss andra, vilket jag anser vara bra. En annan dimension uppstår dock då politikerna är aktiva och befinner sig mitt i orkanens öga, då bör de gå fram med ökad försiktighet och väga sina beteenden på en finkalibrerad våg. Ta exempelvis Cecilias TV-licens, Håkans bostäder eller nu senast Åsas båtfärg. Samtliga av dessa politiker har hamnat i blåsväder efter att ha agerat klantigt under sin tid som politiker eller strax innan. Jag kan ju tycka att det är skitsaker, men också ha en förståelse för att gemene hen stör sig på detta då det går emot vad politikerna säger sig företräda. Man skulle kunna säga att modell och instruktion inte harmonierar vilket får till konsekvens att instruktionerna tappar i styrka. Frågan är sedan vart vi är på väg när olika politiska företrädare kommer undan med olika beteenden som inte ens kan bedömas med samma mätverktyg. För hur man än vrider och vänder på det hela så är det stor skillnad på att inte betala TV-lincens och att gå loss med järnrör eller att kränka någon i ett nätforum. Det hela resulterar i att våra journalister verkligen får jobba för pengarna då de skall bedöma beteenden som inte ens är på samma nivå och försöka belysa dessa utan att framstå som allt för enögda. Vi andra får helt enkelt göra våra egna analyser och förhålla oss till eventuella glapp mellan modeller och instruktioner.

Läs hela inlägget »

I samband med valet så skrev jag att jag gör slut med SD-röstarna och att felet helt ligger hos dem och inte hos mig. Efter viss självrannsakan så har jag kommit tillslutsatsen att felet nog i ganska stor utsträckning ligger hos mig och mina gelikar. Har läst otaliga analyser av hur det kommer sig att SD fick 13% av väljarstödet och den bild som målas är att stora delar av befolkning känner sig undantryckta av en arg mobb. Likt trollen i Trolltyg i tomteskogen som tar till facklor och skriker ”bränn, bränn, bränn” så har vi samlats i grupper och skriker ”hen, hen, hen”. Dessa grupper är inte heterogena utan det finns en stor spridning inom grupperna i hur man ser på samhället. Den upplevs dock av SD-anhängarna som otroligt homogen och man omnämner det som en PK-maffia. Om jag för en stund struntar i alla andra och tar avstamp i mig själv så är jag någon form av ”akademiker-kultur-ateist-socialliberal”-person (om nu personlighet finns) och har väldigt många skarpa åsikter i väldigt många frågor. Jag tror absolut inte på någon gud eller på något annat övernaturligt (vilket inte innebär att jag inte respekterar andra som gör det), jag tycker att det är utmärkt att det inte är några svenska flaggor vid mina barns avslutningar och att det inte förekommer psalmer, jag förlitar mig helt på vetenskapen (inte minst för att den hela tiden är redo att förändra sin syn på sanningen), jag gillar inget politiskt parti eftersom inget av dem utgår från forskning utan mer från tro och magkänsla, jag tycker beslut skall baseras på det senaste forskningsläget för att sedan förändras om forskningen kommer fram till nya slutsatser (länge leve metastudier), jag gillar verkligen inte tanken på nationalstaten och jag önskar att vi jobbar för att denna avskaffas, jag firar aldrig nationaldagen utan försöker se till att jobba denna dag, jag tycker protektionism och värnande av ”våra egna” är direkt vidrigt, jag anser att traditioner bör få se olika ut samt att de förändras och anpassas över tid om så önskas, jag gillar systembolaget då jag ändå bara är intresserad av de lite dyrare produkterna som aldrig kommer finnas på ICA, jag tittar nästa inte alls på TV då det bara är skräp (opium för folket), jag håller inte på något lag i något sammanhang (vilket jag såklart gjorde som barn), jag har en väldigt bestämd uppfattning om vad som är god smak, jag har en tydlig bild av kulturbegreppet, jag gillar att använda begrepp som hen och ogillar självfallet värdeladdade ord som neger, jag tycker att invandringen bör få öka, jag tycker miljöfrågor och lika villkor för alla är viktigare än något annat, m.m. m.m.. Avslutningsvis så är jag sjukt ängslig för att inte vara PK och för att inte säga, göra och agerar korrekt i alla sammanhang. Så, jag är absolut en stor del av problemet och det börjar kanske bli dags för mig att visa för dem att jag inte är så farlig som de tycks tro.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter