2018

Det som nu händer inom svenska akademien är på inget sätt konstigt och oväntat givet psykologiska mekanismer. En organisation som har en struktur likt akademiens kommer förr eller senare att braka under sitt eget tryck. På nästan alla nivåer så var detta predicerabart och anledningen till att det inte spårat ur för länge sedan är den tystnadskultur som akademien fått hjälp med via förgreningar i samhället olika skick. Alla de enskilda journalister samt mediahus som trots allt har försökt sig på granskning skall självfallet ha all heder av detta. Det finns såklart en anledning till att vi idag aldrig skulle ge en organisation de förlegade ramar som akademien har. Men dessa kunskaper hade inte Gustav III och folk i hans närhet, så de får ses som ursäktade.
 
Det som hänt är att prominenta personer under århundranden har arbetat upp ett fantastiskt varumärke med en strålande betingning. Associationen till detta varumärke ger dig inflytande samt stärker ditt personliga varumärke vilket blir ett psykologiskt gift. Problemet är att ingen kan hantera det psykologiska giftet och du hamnar väldigt snart i en form av kulturell diktatur. Giftet är berusande och löften om livslång tillgång sätter rimliga ramar ur spel. Vidare så har organisationen skapat normer avseende vissa beteenden och dessa får ingen rucka på. Psykologiska likheter med andra diktaturer låter sig lätt göras utan större ansträngning.
 
Hur giftet påverkar kan lätt förklaras med olika delar inom psykologin så som socialpsykologin, behaviorismen, gruppsykologin samt angränsning till vissa kliniska diagnoser. Personerna inom akademien eller de i dess närhet är oerhört förstärkta i sina beteenden och de som inte håller måttet eller har för aparta beteenden bestraffas hårt. Grupptänkande och kotterier samt egna kognitiva förklaringsmodeller för att försvara vansinnigheter kommer som ett brev på posten.
 
Alla varumärken och personer har en önskan om en viss betingning kring sig. Den betingning som akademien tidigare haft har nu rubbats ordentligt och ännu värre är de för de enskilda ledamöterna. Betingningen kring tex Horace Engdahl just nu är ju på botten och han borde lyssna till kapten Hallgren som sa ”står du i skiten så stå still!”. Allt sammantaget så måste det nu till radikala organisatoriska förändringar och då inte att en handfull av de aderton sitter i en ring på golvet och rullar en boll mellan sig eller att de läser ”Omgiven av idioter”. Nya beteenden måste också bli förstärkta vilket förmodligen också kommer ge att vissa ej längre är lämpade för uppdraget. Lyckas organisationen med detta så har det snart arbetat bort den kulturella diktaturen. 

Läs hela inlägget »

Det är möjligen meningslöst att ytterligare en person ger sig på den där målarboken för vuxna, men den symboliserar något mycket viktigt som jag tidigare har vidrört (LÄS). Vid en första anblick så kan någon säga att det är ju lite kul att leka med färgerna under en middag hemma med vänner. Men ganska snart sätter sig denna lek och helt plötsligt så pratar folk på jobbet om att någon är blå och att någon annan är gul. Återigen kan man fråga sig om detta verkligen är så farligt. Och nej det är det inte om man gör det som ett skämt, för det är precis vad detta skall behandlas som, nämligen ett skämt eller kanske ett sällskapsspel om ni så vill. Precis som den oäkta släktningen testet Myers Briggs så är detta inget som skall användas vid organisationsförändring eller i utvecklingen av människor inom en organisation och absolut inte vid ohälsa eller dåligt mående. Det finns inget som helst stöd för denna modell och en köpare av utvecklingsprodukter skall få en väl beprövad produkt där man har mätt och kontrollerat effekterna. Köparen har också rätt att få ärliga svar kring just vilket forskningsstöd en produkt har.
 
I ljuset av den ohälsa och höga stress som präglar många personers arbetsliv så skulle jag vilja gå så långt att säga att detta är oetiskt. Det kanske inte är att jämföra med kristaller för att bota cancer eller handpåläggning för att lindra ångest. Men kvacksalveri inom området organisationsutveckling påverkar människors liv långt mycket mer än vad många kanske förstår. Det används runt om i vårt avlånga land en rad mycket tveksamma modeller som säger sig hjälpa vilket ger att den enskilde samt organisationen sätter stora förhoppningar till dessa. Man hoppas må och fungera bättre på både individ och gruppnivå. Inte nog med det så omsätter målarboken och många andra oseriösa modeller enorma pengar och det är såklart det som ger att detta är något som snarare växer än minskar.
 
Avslutningsvis så kan man fundera kring varför modeller som har forskningsstöd inte får lika stort genomslag. Sanningen är att riktiga modeller för att utveckla och förändra beteenden inte är lika lekfulla och sexiga. De kan dessutom vara jobbiga, kräver motivation och att man jobbar långsiktigt. Ett beteende förändras inte under timmar eller dagar och knappt ens under veckor utan under månader och år. Vidare så kräver modellerna hög kompetens hos den som erbjuder dem. Dessa personer måste vara välutbildade inom psykologi och inte minst inom det stora området arbets- och organisationspsykologi. Så nästa gång någon vill leka med målarboken så gör gärna det om ni vill men inte om ni önskar förbättra arbetsmiljön, utveckla en medarbetare, förbättra organisationen eller leda en chef i rätt riktning.
 

Läs hela inlägget »

Vid arbete med människor skall den sociala kontexten runt en individ alltid vägas in, utredas och analyseras om man önskar göra en bra kartläggning samt också sjösätta lämpliga beteendeförändringar. Med det sagt så skall denna del ses om en av flera och oftast inte den viktigaste. Man kan gå fel om fokus ligger allt för mycket på denna del och detta blir tydligt vid exempelvis psykisk ohälsa där ju den primära anledningen till uppkomsten är biologisk. Den som utreder och behandlar med ett nätverksfokus för ögonen hamnar alltså fel i sin analys samt det efterföljande åtgärdsprogrammet vilket självfallet ger att utfallet inte blir som önskat. Anledningen till att det blir fel är att man letar hos föräldrar, partners, släktingar, kollegor, vänner etc för att hitta roten till problemet och därmed skjuta in riktade åtgärder mot dessa sociala förstärkare. Det är inte primärt här roten till problemen finns och de ger att såväl analys som åtgärdsprogram blir fel. Roten till olika problem ligger precis som det står ovan i framförallt biologiska markörer, men det är självfallet viktigt att se till att det sociala nätverket och miljön runt en individ påverkar hur dessa tar sig uttryck. En ytterligare dimension är då två biologiska föräldrar som själva lider av psykisk ohälsa bor tillsammans med sina barn som dels delar det biologiska arvet samt den dagliga miljön. Dessa föräldrar orkar inte med en rimlig mängd engagemang samt har förmodligen dålig kontroll på situationen givet sitt eget mående. I ett sådant fall blir såväl analysen som det efterföljande förändringsarbete komplicerat och svårt. För att lyckas kommer det med största sannolikhet krävas insatser för såväl den vuxne som för barnet.
 
För att förtydliga ovan kan vi ta ett exempel där du utreder och arbetar med en 16-åring som röker cannabis någon gång i veckan. Önskar du göra detta stringent och få bästa möjliga resultat så måste du vara noga i din analys avseende vad detta rökandet fyller för funktion. En del i detta är till att börja med det juridiska problem som uppstår. Dvs man får inte röka cannabis och det anses extra allvarligt om unga människor gör det. Med anledning av denna syn så kan myndigheter av olika slag lite för snabbt tillskriva detta användande rubriker så som riskbruk och missbruk. Utifrån den forskning som finns kring motivationsarbete (MI) så uppstår här så kallade etiketterings- och fokuseringsfällor där behandlaren har fel fokus. Om vi dock bortser från dessa motivations och juridiska bekymmer så måste vi primärt se till om det finns psykisk ohälsa som ligger till grund för användandet. Rökandet kan precis som alkoholförtäring fungera som ångestdämpande, få depressionssymtom att lindras alternativt vara en form av självskada. Skulle vår utredning visa att det förhåller sig på det viset så måste vi fokusera all vår kraft på att jobba med de ohälsoproblem som vår analys pekat ut. Vi kommer få en förhållandevis snabb effekt där rökning minskar i samma takt som personens psykiska ohälsa förbättras. I detta arbete kommer fokus på familj och nätverk vara sekundärt och allt fokus läggs på att arbeta med den eventuella diagnosen. Det betyder inte att man helt struntar i nätverket och familjen men dessa delar används primärt för att jobba med förbättringen och förstärka nya beteenden. Förbättringsarbete kan gå långsammare om det så som ovan beskrivits finns psykisk ohälsa även hos föräldrarna och då måste även de få behandling. Nu är det inte alls så att alla 16-åringar som röker cannabis eller dricker alkohol på helgerna gör detta för att de mår psykiskt dåligt. Då måste vi gå tillbaka till vår analys och se till vilka konsekvenser rökandet har för denna ungdom. Först då vi tydligt vet det så kan vi jobba vidare och strukturerat.
 
Ovan delar är inte unikt för en gruppering av människor och samma gäller såväl inom en familj som inom en annan organisation av individer. Självfallet finns det en sak i en familj som spökar lite extra och det är den emotionella betingningen och inlärningshistoriken. Många vårdnadshavare har svårt med just den emotionella balansen och då uppstår inte sällan curling av olika slag. Andrar klarar inte balansen och ansvaret pga sitt eget dåliga mående, men dessa båda delar får jag återkomma till. Med detta sagt önskar jag att alla nu tar och lägger krutet på rätt saker vid utredningar och behandling så att fokus hamnar rätt och utfallet blir optimalt. För att göra detta är det viktigt att komma ihåg att det biologiska arvet är primärt med att det lever i samexistens med miljön. 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter