Känslor stör allt vi gör

Jag har precis som många andra svårt att förhålla mig till vissa företeelser i samhället utan att bli upprörd, det har om inte annat tidigare inlägg visat. Den senaste tidens händelse har gjort mig fullkomligt övertygad om att det på inget sätt finns någon objektiv sanning som kan beskrivas lika av samtliga inblandade. Detta gäller såväl inom världspolitiken och rikspolitiken så som på lokal nivå nära mig själv. Samtliga inblandade besmittar företeelser och beteenden med sina egna känslor. Historierevisionism verkar också bli en produkt av detta och inom kort så brottas man med hur man ser på enstaka fraser eller dokument som har funnits/sagts alternativ inte har funnits eller sagts. Som betraktare så blir det spännande att följa detta samt försöka se någon objektivet någonstans. Ju närmre man befinner sig händelsen ju svårare blir det även för en själv eftersom man då blir emotionellt engagerad. Riktigt turbulent blir det då läger bildas och olika beskrivningar vinner mark på den ena eller andra sidan. Gruppsykologiskt så är detta helt i linje med forskningen som ju gång efter annan visat på hur skönt det är för en grupp att få definiera sig genom avstånd från andra.
      Man kan å andra sidan fråga sig vad som skulle hända om vi inte länkade känslor till våra beslut eller våra omvärldsanalyser. Vi skulle förmodligen bli mer sakliga och mindre störda, men vi skulle självfallet även bli sjukt ointressanta. Så det bästa för alla är nog kanske att vi låter känslor störa det vi tänker göra!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln