2014 > 09

Min bild av den debatt och de diskussioner som förts de senast åren är att vissa yrkeskategorier får stora skopor med skit. Jag tycker allt som oftast att man sparkar mot en hel grupp då någon eller några beter sig illa. Vi har här en klassisk form av generalisering samma fenom som förekommer vid exempelvis rasism. Om exempelvis en polis går över alla rimliga gränser för hur hen bör agera så anser många att det är fel på alla poliser. Möjligen så har poliskåren vissa strukturella problem, men vilken organisation har inte det? Jag inser självfallet att det blir extra olyckligt om en samhällsbärande organisation har denna typ av problem. Man bör dock beakta att poliser jobbar i miljöer som utsätter individer för enorma stressorer. Vidare så är många inte sena att hoppa på domare, åklagare, nämndemän och domstolar då en dom fallit och de flestas uppfattning inte stämmer med domen. Många som skriver om målen och domarna har inte läst domen och självfallet inte varit med i rättssalen eller för den delen tagit del av utredningen. Jag är av den fulla övertygelsen att de som utreder och dömer försöker göra detta efter bästa förmåga samt följa angivna lagar och förordningar. Om sedan domen inte blev så som vi hade önskat eller tänkt så beror det oftast på hur lagen är skriven. Är vi inte är nöjda får vi i demokratisk anda rösta fram politiker som drar lagtexten åt det håll vi önskar. Det är på alla sätt nödvändigt att vi har en fungerande rättsstat i vårt demokratiska samhälle och att bedriva häxjakt på dess företrädare bidrar inte positivt utan skapar bara en ”vi-och-dom-känsla”. Får dessa personer och organisationer arbetsro så kan de gemensamt och internt se till att de som inte sköter sig får lämpliga tillrättavisningar. Får de även höra då de gör rätt så ökar mängden positiva beteenden. Ytterligare en komponent är olika former av utbildningsinsatser och då inte minst de som rör det mänskliga psyket. Avslutningsvis så kan det inte nog påpekas att samtliga av rättsstatens företrädare arbetar med medborgarservice och att de i och med detta faktum är satta att hjälpa. Vi andra måste inse att vi ibland måste hjälpa den som är satt att hjälpa.

Läs hela inlägget »

Trots att jag aldrig träffat någon som sagt att hen röstar på Sverigedemokraterna så gör jag nu slut med 13 % av befolkningen. Jag tror inte jag pallar dialog och kommunikation och jag är osäker på om SD-gänget förtjänar min dyrbara tid. Anledningen är också att jag till skillnad från exempelvis Zoran inte kan hantera mig själv då någon är ett mentalt kalhygge och argumenterar som en 2-åring. Vidare så lever jag mitt liv på ett sätt som ger att jag i mitt jobb och i mitt privata liv aldrig kommer i närheten av människor som ger uttryck för SD-åsikter vilket ger att detta bör bli ganska smärtfritt. För mig är SD-anhängare gåtor och jag kommer nog aldrig riktigt förstå dem. Visst kan jag någonstans förstå frustrationen och förvirringen hos en 18-åring från en mindre ort som är arg på allt och som kanske har svårt att se något ljus i framtiden alls. Men hur skall jag förstå alla de andra? Då det gäller det där med att göra slut så skulle jag vilja ge SD-delen av befolkningen ”det är inte ni, det är jag”-rutinen men tyvärr så kan jag inte göra det, utan det här är helt ert fel. 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter